Socialt isolerad.

Nu har det gått två hela dagar sen jag pratade med någon levande person (MSN-konversationer och SMS räknas inte eftersom man inte kan ta på personen). Jag känner mig litegrann som ett spädbarn – jag behöver mänsklig beröring (fast inte av mamma) 24/7. Det är nog faktiskt min största svaghet – mitt beroende av andra människors kärlek/uppmärksamhet (ja, jag vet att ni vet det här redan – men det tål att upprepas). Fail på mig.

Idag har jag legat hela dagen och sovit ända tills en viss person väckte mig. Det var härligt (att sova alltså, inte att bli väckt), fast jag börjar bli lite less på det då jag i stort sett sovit två dagar i rad (plus/minus några timmar). Så är det någon som känner sig manad är det bara att komma och hälsa på. Nu när jag tänker efter vore en påhälsning av någon det optimala för mig – för det första skulle det tillgodose mitt behov av touchy-touchy och dessutom skulle jag då kunna fördriva min tid på annat sätt än att sova bort den – härligt.

Iofs kommer jag ha fullt upp hela nästa vecka så jag kanske borde passa på att vila upp mig. Jag ska hinna få ordning på mig själv på bara den veckan (”få ordning på mig själv” innebär att jag ska gå från mjukis till råbarkad MC-knutte) och dessutom måste jag nog göra det kemi-prov jag missade i fredags bara för att jag var sjuk. Fast efter det blir det röj-fest, härligt!

/Räkan – seeking partner in crime.

~ av Räkan den april 5, 2008.