Mitt erkännande.
Har för mig att den var den rubriken som önskades, men jag vet inte om det kommer bli så mycket erkännande. Det här inlägget kommer istället att handla om lite olika saker som diskuterats alldeles nyligen.
Bl.a. annat kom jag fram till att jag faktiskt inte vet vad som räknas som sex eller inte. Eller jo, jag har en ganska klar uppfattning vad andra tycker, men då dessa åsikter faller inom ramen för ”normalitet” vet jag inte riktigt kan hålla med. Till viss del stämmer det ju, men det finns så mycket mer än vad folk verkar tänka på.
Jag klagade också på att ens sexliv är det enda som verkar räknas, men nu när jag tänker efter var nog mitt klagomål obefogat. Ens sexliv säger nog ganska mycket om ens personlighet. Man kan ju oftast utläsa en persons sexuella läggning baserat på valet av partner och även graden av engagemang gällande förhållanden går ibland att utläsa. Nu är det självklart inte så i alla fall, då one-night-stands existerar och stunder av tillfällig förvirring råder, så jag ska inte generalisera allt för mycket.
Även om jag tidigare sa att det inte skulle bli mycket erkännande så tar jag tillbaka det och ska erkänna att jag komplicerar till saker för mig själv på sätt som borde vara olagliga. Man borde åka i fängelse om man är så klantig som jag – fängelsestraff skulle ju kanske hindra mig från att upprepa mina misstag.
Med det sagt så ska jag återvända till resonerandet kring sex.
En annan fråga som kom upp under kvällen var huruvida man håller kontaken med gångna sex-partners. Detta är såklart ett helt individuellt val och det beror helt på situationen som uppstår efteråt, men kan det ändå inte anses som ”god sed” att hålla kontakten? Nä, jag vet faktiskt inte riktigt. Det är nog en bedömning man får göra från fall till fall.
Ja, jag vet att det här nog är det mest osammanhängande jag någonsin skrivit och dessutom är det alldeles för kort. Men det får duga med tanke på att jag faktiskt är typ döende.
/Räkan – klantar till allting.
Lämna ett svar