Jag gillar Räkan.

Ja, Räkan och jag har hängt ihop i snart 3 år. Under den tiden har vi hunnit bli bästa kompisar.

(smek)Namnet säger så mycket mer om mig än vad mitt riktiga namn gör. När man presenterar sig med sitt riktiga namn så verkar man seriös och vuxen – två saker som jag verkligen inte är.

Räkan däremot ger mig alla dem super-krafter jag vill ha – bl.a. anonymitet, könsneutralitet och en möjlighet att prata om mig själv i tredje person. Man skulle kunna säga att namnet Räkan är mitt egna lilla fejkade alter-ego.

 

Genom Räkan så skyddar jag det lilla seriösa som finns nånstans inom mig. Man skulle nog kunna kalla den del av mig som är ”Räkan” mitt ”inre barn” (som just nu befinner sig på utsidan) och jag måste säga att jag är nöjd med det. Jag tycker att det är alldeles för få som släpper lös. Senast i måndags hoppade jag i vattenpölar och istället för att någon joinade mig så kollade alla bara konstigt på mig. Tråkmånsar!

 

Förresten kan jag ju passa på att berätta den bakomliggande anledningen till att jag kallas för Räkan. Det hela började med att en person sa att jag hade en ”räk-frilla/frisyr” (det var ett bra tag innan jag skaffade min tuppkam) och sen kallade en annan person mig för Räkan p.g.a. det. Mer spännande än så var det inte.

 

/Räkan – fortsätter gömma bort det tråkiga.

~ av Räkan den mars 21, 2008.