En inblick i mitt liv.

Ja, som rubriken tydligt förtäljer tänker jag idag bara ägna mig åt mig själv.

 

Det är faktiskt ganska spännande hur mycket jag har hunnit fundera över massa olika konstiga saker under dem senaste dagarna. Måhända att det är sportlov och jag inte har annat för mig, men jag har sådana här faser då jag inte gör annat än funderar över diverse saker.

 

Mitt liv är som en cirkel. Eller snarare som en spiral, jag förflyttar mig i höjdled, men roterar fortfarande runt samma axel hela tiden. Samma saker händer mig om och om igen, trots att tid har gått och andra personer är involverade. Fast det här har jag redan nämnt (läs: tjatat om) och det är inte min plan att upprepa mig i all oändlighet. Nä, vad jag tänkte skriva om är mina underliga faser.

 

Jag skulle säga att jag går igenom fyra faser under ett tidsintervall på ca 6-8 månader. Dem olika fasernas längd varierar men tillsammans tar det mig nästan alltid 6-8 månader att ta mig igenom allihopa.

Fas 1: Jag orkar inte engagera mig i någonting.

Fas 2: Jag varken är oengagerad eller funderar utan flyter bara med.

Fas 3: Jag funderar sönder det mesta.

Fas 4: se Fas 2.

 

Dem här faserna smittar av sig ganska mycket på mina relationer till folk. (Fas 1) För i början av relationer orkar jag inte bry mig, personen betyder inte så mycket för mig (än). (Fas 2) Sen väntar jag och ser på medan vår relation utvecklas. (Fas 3) Efter det börjar jag fundera på hur/vad vår relation egentligen är o.s.v. (Fas 2/4) Till slut blir jag så less på det att jag slutar fundera och engagera mig och bara flyter med. Sen börjar det om igen – nu är personen nästan less på mig och då orkar/vill jag inte engagera mig, efter det går jag med på den personens alla nycker utan att fästa mig för mycket. Sen börjar jag fundera – vad jag gjorde jag fel o.s.v. Och så där håller jag på.

 

Jag ska erkänna att jag tycker inte om dem här faserna, för som ni kanske har börjat inse är det ingen fas som innebär att jag gör något bra – antingen stänger jag av helt och hållet eller så stänger jag in mig i mig själv. Visserligen har det fört med sig några bra saker – t.ex. så har jag lärt mig ganska mycket om mig själv på sistone och det är ju kul. Men jag skyller hela den här onda cirkeln/spiralen på det faktum att jag inte kan förändra mig. Jag/ni får helt enkelt stå ut med det.

 

 

/Räkan – har tütalt tappat skriv-förmågan.

~ av Räkan den mars 6, 2008.