Beteenden av olika slag.

 

Sitter här och kollar på ”Vakna (med The Voice)” och funderar på något som dem och diskuterade för en stund sedan.

Dem var fascinerade över sådana personer som bara genom att komma in i ett rum genast lyckas få till en obehaglig stämning. Dem kallade det en ”över-under-person” – alltså en person som är (o)medvetet (dem kom till slut fram till att det här beteendet var omedvetet, men det tror jag inte riktigt på) överlägsen respektive underlägsen.

Det som då slog mig var att jag kanske är en sådan person.

 

För det var bara häromdagen som jag förstod att folk faktiskt uppfattar mig som överlägsen (och inte på ett bra sätt). Jag har nog varit ganska blind – för jag har hela tiden trott att jag är en person med båda fötterna på jorden, men tänk så fel man kan ha!

 

Iaf.

 

Jag har kommit fram till fler saker sen jag skrev sist. Bland annat så klänger jag fast vid ouppnåeliga personer. Ju mer jag inte kan få någon desto mer vill jag ha den personen.

Det är ganska irriterande – speciellt när det gått över ett år (sedan jag ens pratade med personen) och man fortfarande trånar (även om jag nu gör det i hemlighet), trots att den andra personen för länge sedan gått vidare.

 

Det kanske är därför jag inte förstår hela grejen med att ”strula runt” med folk/”one-night-stands”. Jag tror mer på det här med monogami – hitta EN ”partner” och sen klänga fast. Skulle dock inte kalla det här ett särskilt smart beteende då jag lätt inser dem destruktiva cirklar det här innebär. Ska inte gå in närmare på det då jag hellre ignorerar det och låtsas som om mitt beteende inte har några nackdelar utan att det är gulligt att jag är som albatross.

 

 

 

/Räkan – en gullig (men onykter) albatross (ja, albatrosser är tydligen monogama) som förhoppningsvis är över den temporära idétorkan.

~ av Räkan den februari 20, 2008.