Våldsskildringar – ingen nyhet.
Detta är mitt svar på en svenska-uppgift (till texten ”Candide” av Voltaire som utgavs första gången 1759) som löd: ”Krigets vidrighet beskrivs ingående. Fundera över om brutala våldsskildringar som dessa är förråande, eller om de kan ha ett positivt värde. Formulera din ståndpunkt, tag också med moderna exempel du känner till.”
”Jag tror att det är väldigt individuellt hur man reagerar på brutala våldsskildringar.
För vissa kanske den brutalitet som skildras ingjuter skräck, medan vissa andra kanske inte reagerar lika starkt. Dem flesta (av dagens ungdomar i alla fall, inklusive mig själv) tillhör nog den andra gruppen av personer. Om vi t.ex. på nyheterna hör om oroligheterna och krigen i mellanöstern berör det oss inte mer än i dem få sekunder det tar oss att byta TV-kanal.
Men jag vet faktiskt om detta beror på att vi blivit avtrubbade – genom att ha fått höra om dem olika krigen och dess konsekvenser för många gånger – eller om det beror på att vi faktiskt inte förstår att det är en del av samma verklighet som vi lever i. Kanske måste man uppleva sådant våld själv för att faktiskt förstå och kunna sympatisera med dem vars vardag det är.
Eller så blir vi avtrubbade, som en omedveten försvarsmekanism. Vi avskärmar oss från det som skulle kunna skrämma oss och slipper på så vis känna någon rädsla (för något som ändå inte riktigt händer oss själva).
Sammanfattningsvis så tror jag tror att våldsskildringar har mer negativ inverkan än positiv. Det enda positiva, som jag ser det, är om man genom dem lyckas ingjuta rädsla. Rädsla är ju trots allt en signal till vår hjärna att undvika det som kan skada oss.
Men som jag tidigare nämnde tror jag inte att det är många som blir rädda av våldsskildringar (detta baserar jag på den mängd av skräckfilm som produceras och som ses/älskas av nästan alla). Jag tror istället att vi, med skräckblandad njutning, läser om/hör/ser på andras lidande/smärta.”
Tyckte att det ovanstående var så intelligent (men så otroligt virrigt, som vanligt) så jag kan inte låta bli att dela med mig av det. Ett passande ämne att ta upp på Alla Hjärtans Dag dessutom.
Btw, tycker jag att det är otroligt dålig respons från er läsare (jag vet nog vilka ni är, så försök inte!). Jag vill ha mer kommentarer ffs!
/Räkan – (besviken på Lunne som försöker ta åt sig äran!) glad Alla Hjärtans Dag!
Lämna ett svar