Identitet – en mask att gömma sig bakom.

Vi bygger upp mängder med olika identiteter under vår livstid. I olika situationer eller bland olika personer plockar vi fram den mask som ska representera oss. Utan problem tar vi sedan på oss en ny mask och glider in i en ny roll.

 

Visar vi någonsin vårat rätta jag?

Ja, enligt mig så är det där en kuggfråga.

För finns det verkligen något ”rätta jag”?

Det tror inte jag. Vi formas från födseln av våra föräldrar (eller andra närstående) utan någon som helst chans att värja oss mot dem intryck som kastas mot oss.

Så den enda möjligheten för något ”rätta jag” att skapas är om det skulle hända innan vi såg världens ljus. För som jag nämnde – vare sig vi vill eller inte – så påverkas vi alltid av vad som händer i omgivningen.

Nu försöker jag inte framställa ”anpassande” som en negativ sak – tvärtom. Om vi inte anpassade oss så skulle det inte vara så lätt att överleva.

Men åter till saken.

Våra identiteter är helt enkelt ett sätt att göra det enkelt för sig.

 

Det fina med olika masker att gömma sig bakom är att man, genom att bli den person som andra önskar, kan manipulera folk till nästan vad som helst. Så trots att vi alla gör på det här sättet så har vi det väldigt svårt att genomskåda varandras skådespeleri.

 

Men hur kan våra identiteter vara ”masker” då det inte finns något ”rätta jag”? ”Maskerna” kanske är våra ”rätta jag”?

Jag skulle nog säga att det ”rätta jag” som man först kommer att tänka på – en fast, oföränderlig sak – inte är något annat än önsketänkande.

Det ”rätta jaget” är istället (enligt mig) en salig blandning som förändras precis som vi glömmer bort eller hittar på nya identiteter att gömma oss bakom.

Det ”rätta jaget” är den mask vi gömmer oss bakom just nu. För ingen annan än vi själva vet vilka roller vi kan spela, vilken mask som finns kvar att gömma sig bakom och om allt endast är en fantasi i vårat eget huvud – hur kan då det ”rätta jaget” vara något annat än vad vi är just nu?

 

 

Nu ska jag erkänna att jag tappade bort mig själv efter första stycket; det är trots allt riktigt svårt att skriva om sig själv sedd utifrån. Jag är ju trots allt jag – hur ska jag kunna se med någon annans ögon?

 

Så sammanfattningsvis:

Identiteter är våra egna bärbara gömställen som finns i vårat huvud och det ”rätta jaget” är vad vi är just nu.

 

 

/Räkan – leker teater med mig själv och mina ”masker”.

~ av Räkan den december 11, 2007.