Kärlek – del 2.

 

Har funderat lite mer på det här med kärlek under dem senaste dagarna och kommit fram till att det är varken stil, utseende eller inre egenskaper som styr vem vi blir kära i. Den egenskap som vi själva inte kan bestämma (men sedan ändra iofs) är vad som bestämmer vem vi förälskar oss i. Vilken egenskap jag syftar på? Jo, vårat kön.

Om man tänker efter så är det ju faktiskt så. För om den andra personens kön inte stämmer med våra egna sexuella preferenser (ja, kärlek handlar om sex – det är bara att inse och acceptera) så överväger inte ens vår hjärna att förälska sig i den personen.

Fast enligt mig så är det här ”beteendet” ganska förutsägbart med tanke på att däggdjurs huvudsakliga uppgift är att föra sina gener vidare.

Iaf.

Vi fördömer alltså andra personer på helt obegripliga grunder (om man ignorerar allt vad vetenskapen säger). Kanske vi någon gång i framtiden lär oss att bortse från sådana petitesser som kön – för visst vore det väl ändå ganska spännande att leva i en värld där kön inte spelade roll (varken när det gäller sex eller annat)?

Och nu när jag ändå är inne på ämnet – hur definierar man kön?

Ja, det finns långa avhandlingar skrivna i ämnet (och jag har inte läst någon utav dem), men min åsikt är att det nog är ganska individuellt hur man ser på saken.

Problematiken för transsexuella är ju trots allt att deras ”inre kön” inte stämmer överens med deras ”yttre kön” (de har en kropp som inte hör ihop med deras sinne).

Så vad är det vi ska bedöma, det ”yttre könet” eller det ”inre könet”?

Som jag tidigare påpekade så handlar kärlek om sex och enligt den teorin borde vi basera våra bedömningar på det yttre könet (vi har ju trots allt inte sex med en persons hjärna/själ/sinne/whatever), men man måste också respektera den person man förälskar och då kanske man borde bedöma personen efter det ”inre könet” (det ”inre könet” representerar ju trots allt hur personen ser sig själv).

Jaja, nu när jag har tappat bort mig själv bland mina egna funderingar så brukar det vara ett tecken på att jag ska sluta skriva så..

Tack för mig

/Räkan – förälskar mig inte.

~ av Räkan den december 9, 2007.