Vems fel?

Ja, det undrar vi väl alla ibland.

Var det ditt eget fel att det gick dåligt eller var det någon annan som kom och förstörde?

 

En ganska svår fråga för dem flesta att svara på.

Eller det är svårt att svara på den sanningsenligt i alla fall.

För visst är det lättare att skylla på någon annan om alla slutar med en katastrof?

 

Vi människor säker alltid efter fel hos andra, men inte särskilt ofta söker vi inom oss själva – vilket är ganska dumt.

Vore det inte bättre om alla strävade mot perfektion hos sig själva istället för att peka ut brister hos andra?

Det skulle kunna ses som en ideal-lösning, men så enkelt är det inte riktigt.

För vad är perfektion?

Finns det något som en perfekt människa?
Räknas då det yttre, det inre eller en blandning av de två delarna?

Går det att uppnå något som man inte vet vad det är?

 

Men åter till saken nu.

 

Vems fel det är – ja, man kan vrida och vända på saker så att det aldrig är ens eget fel. Men i slutändan tycker jag att man måste inse att hur man än försökt bortförklara saken så har man alltid bidragit med en liten del till katastrofen.

Kanske inte medvetet eller med flit, men allting som involverar går också att skylla på dig.

Men annan sak som man bör ha i åtanke att en mans katastrof är en annan mans lycka.

 

Så för att sammanfatta:

Om du varit inblandad i någonting så kommer du alltid att vara skyldig om någonting går fel.

Hur du än vänder och vrider på det, ljuger och bedrar – du är lika skyldig som alla andra!

 

/Räkan – skyldig till många saker, men jag låtsas inte om det.

~ av Räkan den november 24, 2007.